Jag låg i soffan och tittade på skidskytte. Kumi låg på min stol borta vid skrivbordet och följde intresserat de färgglada figurerna som åkte runt på tv:n. Plötsligt började hon vässa klorna på ryggstödet. Då blev det fart på mig borta i soffan. Jag viftade med ena armen, knäppte intensivt med fingrarna med den andra och ropade på ett väsande, hest sätt i ett försök att inte väcka Basse som sov i rummet bredvid. Katten vägrade sluta. Jag började sprattla hejvilt med fötterna i ett försök att förstärka mina rörelser, allt för att få hennes uppmärksamhet. Det kändes snarare som att hon blev eggad till att ta i mer. Mitt i alla började jag nysa. Katten for högt upp i luften och sprang ut i hallen. Nu sitter hon borta vid diskbänken och stirrar misstänksamt på mig. Här låg jag och utförde värsta motionspasset när det bara var en nysning som krävdes...

Jag kan inte låta bli att skratta för jag brukar ha så kul åt mamma när hon ligger i soffan, med datorn på magen, och ropar bestämt på busiga katter så att datorn guppar upp och ner, istället för att resa sig upp och ta tag i problemet ordentligt. Jag gör ju uppenbarligen precis likadant själv.



/Sandra