Det lilla vilddjuret

I dag har Winnie en sådan där dag då hon är lite extra på gång. Jag fick en föraning redan imorse i och med att det låg jord utspritt över golvet och i fönstren från 7 av 10 blommor. Sen har det bara fortsatt. Hon snodde en penna ur handen på mig när jag satt och skrev. Hon försökte aktivt välta en stor blomma vi har och när jag sa nej så gjorde hon ett klagovrål och skuttade iväg in i sovrummet och rev ner mina kläder från en stol för att sedan vända sig om och invänta min reaktion. Att bli arg är ingen idé så jag plockade in kläderna i garderoben istället så hon inte skulle kunna ha sönder dem.
 
När jag gick till badrummet så klamrade hon sig fast runt min ena fot och åkte med. När jag skulle fläta håret så passade hon på att sno både tofs, hårnål och hårklämma och jag fick med en halvfärdig fläta i handen springa efter för att hinna få tillbaka sakerna innan hon skulle gömma dem längst in under soffan. Vår inneboende lär ju undra vad vi har för oss.
 
När jag bäddade sängen så slet hon och drog i överkastet. Det blev en vild dragkamp som jag, tack och lov, vann. Hade varit läskigt annars. Hon jagade Wilma som blev helt förskräckt. Hon passade på att hoppa på Kumi av bara farten som blev så exalterad att hon studsade på stället. Sen for Winnie in under soffan där det mer eller mindre lät som att något stort och starkt monster höll på att slita loss tygbitar. Lite nervöst kikade jag in och mycket riktigt så var det någon som hade slitit sönder en liten bit av soffan och en plastpåse. Vi är noga med att se till att hon inte kan få tag i plastpåsar, men denna hade hon lyckats sno någonstans och den var minst sagt söndersprättad.
 
Hon var så full med bus så det kändes som att det enda rätta var att ge upp allt annat för att istället lägga tid på att leka med henne. Vi lekte, lekte och lekte och efter en stund hände det plöstligt! Hon gäspade och började se lite trött ut. I detta nu ligger hon tillsammans med Kumi i sängen och jag gissar på att jag kommer få flera lugna timmar innan hon tycker det är dags att vakna igen.
 
 
/Sandra

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: