Alltså, våra katter. Åh, vad jag tycker om dem! Hela bunten! Inatt hade jag Wilma vid fötterna, Kumi på armen och Winnie trängde sig ner mellan mig och Basse. Bara jag råkade röra mig lite så började alla spinna (förutom Basse då).

 

Sedan några dagar tillbaka har vi en inneboende och han frågade om vi verkligen hade tre katter eftersom han bara sett till en. Det är givetvis Kumi han stött på och jag hör hur hon kommunicerar med honom om morgnarna när hon försöker tigga frukost. Vad vår inneboende inte vet är att han varit förföljd. Ända sedan han flyttade in har det nämligen varit en liten varelse på fyra tassar, vid namn Winnie, som smugit efter honom. Allra mest spännande har det varit när han lämnat dörren till sitt rum på glänt för då har Winnie kunnat sitta och kika in. Så fort han rört sig mot dörren har hon dock skyndat sig in i vårt sovrum.

 

 

/Sandra