Elvis är så morgontrött, han lider verkligen när klockan ringer. Boris och han är så olika fast ändå lika annars. Boris börjar snurra runt huvudet redan kl 5 och trampar av och på kudden och går gärna över ansiktet medans Elvis ligger under täcket och vill bara inte vakna. Ändå när jag går upp så är han så nyfiken så han kryper fram under täcket för att kolla vad som sker och samtidigt ser han så trött ut. Han är rolig han. 

Mamma har varit på mig om att jag borde uppdatera utseendet på bloggen i och med att vi haft samma design i över ett år samt att det trillat bort katter och även tillkommit nya. För att lugna henne lite så slängde jag ihop något som åtminstone innehåller bilder alla katter vi numera har. Sen får vi se om jag får tid att koda vidare på designen så det passar lite bättre, men tills vidare får ni (och mamma) hålla till godo med detta.

 

Den gamla:

 

Undrar om att bli fasthållen av en katt är ett giltigt skäl till att inte gå till skolan? Ibland önskar jag att det vore det.

 

Nu i kväll uttalades några ord som jag inte trodde jag skulle få höra. Som jag berättade i ett tidigare inlägg så var ju Basse betydligt mer förtjust i hundar än i katter när vi träffades. Han brukade påtala deras intelligens, tillgivenhet osv.

 

För några timmar sedan utspelade sig följande konversation:

 

(Winnie sprang pipandes ut i köket efter Basse och ville att han skulle leka med henne)

Jag: Är hon din lilla hund?

Basse: (mycket förnärmad) Du kan inte jämföra Winnie med en hund. Hon är bättre än så!

 

Där ser man.

 

Boris är katten som tycker om att krypa under allt som går och man kan hitta honom sovandes lite här och där.
I morse avslöjade dock ryggen honom.....att kasta sig på sängen bara så där spontant här hemma är lika med att man förmodligen skulle krossa någon katt.

Igårkväll var jag ensam hemma med katterna. Vi fastnade ganska så snart framför Star Wars. Winnie var inte så intresserad och somnade ganska fort. Annat var det med Kumi som såg ut att vilja knuffa omkull varenda droid hon såg. Jag och Basse brukar ganska ofta fantisera om hur det skulle vara att ta med Kumi upp i rymden. Tänk att ha ett litet skepp att åka runt i och att få uppleva tyngdlöshet. Då skulle Kumi kunna sväva runt lite här och där. Ibland skulle hon kanske fastna i ett rum eller skåp så att vi var tvungna att hjälpa henne ut. Och förstå vad upprörd hon skulle vara om maten plötsligt svävade ifrån henne. Kanske skulle hon till slut lära sig behärska tyngdlöshet och vant studsa mot olika saker för att ta sig dit hon vill. Vi föreställer oss ofta hur vi åker runt i ett rum och så frågar den ene "Har du sett till Kumi?", och den andre svarar "Nä, nu när du säger det så var det ett tag sedan jag såg henne...". Sen vänder vi oss båda mot dörren samtidigt och får syn på Kumi som smidigt svävar förbi utanför dörrhålet. Hon nickar igenkännande mot oss och svävar sedan vidare längs med korridoren. Helst skulle jag vilja att hon hade på sig en liten hjälm med antenn, men Basse har inte riktigt tillåtit den detaljen i vår fantasi än. Han funderar mest på hur vi ska få in Winnie i det hela och tycker att det är mycket viktigare än att Kumi bär hjälm.

 

 

/Sandra

 

Winnie är Basses lilla älskling och han låter ingen undgå hennes existens. Hans familj lär ju undra vad jag har gjort med honom för nu är det kattprat för hela slanten som gäller och det finns liksom inget stopp.

 

/Sandra

Idag har Lina varit ute ganska mycket, det var premiär för henne. Hon har varit runt trappan tidigare men nu blev det större utflykt MED koppel.
Mamma är så orolig för Lina och vägen och det med rätta den är inte rolig. Nu har hon varit och köpt ett rosa halsband och ett rosa flexikoppel. 
Halsbandet är hon vän med nu efter att ha tränat inne men kopplet är lite otäckt men det går bättre och bättre,
Så snart är mamma och Lina ute går och njuter av solen det är jag säker på.
Lina har redan spanat in fåglarna i trädet...dom var ju så spännande 

I går åkte jag, Basse och Kumi hem till Uppsala igen. Winnie fick stanna kvar hos mamma eftersom hon ska ta bort stygnen senare i veckan. Vi passade därför på att ta med oss Wilma hit.

 

För några sekunder så låg den där..alldeles själv påsen med lite fettrester från en skinka. Plöstligt hoppar en långnos upp och sniffar och vips så är han inne i påsen.
Prasslet är oundvikligt för nu gäller det att skynda sig. Smaskandes följs av lite prassel och sen lite smaskandes igen. Hela tiden så är han fångad på bild utan att veta om det......
Plötsligt är allt över, han hoppar ner och snabbt som ögat upp på en kökstol för att snabbt snurra ihop sig till en härlig pälsboll och se ut som om han sovit där hela tiden. MEN jag fångade det på bild.
Hur är det man säger...påkommen med handen i kakburken..