Leken fortsatte genom att jag ställde upp papperskorgen lite då och då under dagen när jag hade vägarna förbi och lika glatt slog Winnie ner den varje gång. Det är först nu på eftermiddagen hon verkar ha tröttnat för nu har den fått stå upp i hela två timmar.

 

Katterna och jag har tydligen lyckats med det här att få till en rutin varje morgon nu när jag pluggar mycket hemifrån.

 

Det hela börjar med att Basse går upp och ger dem frukost 1 innan han går till jobbet. När jag någon timme senare tar mig upp så är det dags för frukost 2. När denna frukost är uppäten blir Kumi och Wilma trötta och vill gärna sova i några timmar. Wilma vill att soffan ska vara iordningfixad med kuddarna på rätt ställen så att hon kan inta sin favoritposition. Kumi däremot föredrar sängen och uppskattar om den är bäddad samt att hennes favoritfilt ligger dubbelvikt ovanpå överkastet. Där ligger hon sedan och snarkar fram till lunch.

 

Winnie tycks få energi av sina frukostar och måste springa av sig den innan hon vill vila. Detta innebär att hon klättrar, jagar bollar, attackerar saker som inte finns och vänder upp och ner på mattor. Var hon sedan väljer att sova beror lite på vädret. Om det regnar vill hon gärna ligga på en filt vid balkongdörren så att hon kan titta på dropparna som ringlar sig ner på glaset. Om hon istället är frusen och kontaktsökande så kryper hon ner bredvid Kumi i sängen och om det är en helt vanlig dag så föredrar hon att ligga högt upp i klösträdet eller att gosa ner sig i en av sina kartonger.

 

Just i detta nu har jag kommit till tiden på dagen då alla ligger och sover. Om några timmar är det lunchdags och då lär det bli full fart igen.

 

/Sandra

När jag pluggade till tentorna som skrevs för någon vecka sedan så hade jag stadigt sällskap varje dag. Ungefär så här såg det ut:

 

Underbara katt!

 

/Sandra

 

/Sandra

Klösträdet vi köpte innan sommaren kan ju ha varit bland det bästa vi köpt till våra katter. Det är nästan så vi skäms över att vi inte köpte det tidigare. Sedan innan hade vi ett mindre klösträd, men det visade sig ganska snart att takhöga klösträd var grejen, åtminstone om Winnie fick bestämma.

 

Winnie klättrar, svingar sig och sover i klösträdet flera gånger om dagen. Det är som att hon aldrig får nog.

Med Kumi och Winnie borta från det mindre klösträdet så har Wilma sett sin chans att ta över det helt. Vi bestämde oss för att flytta det till hennes favoritplats ute i hallen och det var lyckat för nu ligger hon alltid en bit upp från marken och spanar åt alla håll.

 

Ibland leker vi med tanken att i framtiden, när vi bor större, ha minst ett klösträd i varje rum. Ingen skulle nog bli särskilt förvånad om det faktiskt blev så.

 

/Sandra

Inatt sov jag så där bra och ordentligt. Under hela natten kunde jag röra mig nästan helt fritt vilket uppskattades. Jag kunde sträcka ut ett ben åt ena hållet, rulla runt och slippa att behöva ta hänsyn till sovande katter eftersom vi sov med dörren stängd. Detta på grund av att natten innan var en smärre "kattastrof". Det var tamejtusan katter överallt i sängen. Flyttade jag ett ben så flyttade de snabbt efter så att jag låg låst i den nya ställningen och om jag då försökte rulla runt så kom det genast en katt och lade sig bakom min rygg så att jag inte skulle kunna rulla tillbaka.

 

Värst var det när jag vaknade av att jag låg fastspänd. Det kunde ju ha varit en obehaglig dröm, men nej, det var på riktigt. I sängen hade vi ett täcke som Basse och jag låg under och någon gång där mot tidiga morgontimmarna så placerade sig katterna som tunga klumpar på båda yttersidorna av täcket vilket gjorde att vi inte kunde röra oss. Där låg vi, fångade under vårt egna täcke med bara näsorna som stack fram. Basse bara sov och sov, men jag stod inte ut. Jag blev varm och fick ont i kroppen av att tvingas ligga på rygg för länge. Så jag tog mod till mig drog loss täcket från Kumi som låg på min sida. Hon visade inga tecken på att bry sig och lyckan över min frihet var stor. Dock låg jag ju fortfarande inklämd mellan henne och Basse. Detta tog slut runt halv sex ungefär. Då vaknade Winnie som fick för sig att hon skulle bita hål på en filt vi hade i sängen. De andra katterna ledsnade på hennes bökande och lämnade sovrummet och en stund senare lämnade även Winnie sovrummet genom att bli utburen. Ett av de bättre besluten den natten.

 

När Basse fick bilden ovan skickad till sig så tog det inte lång tid innan bakgrunder på allt möjligt hade bytts ut till just denna bild. Fina lilla sandtass! Tänk så mycket bus den har varit med och utfört.

 

/Sandra

 

 

 

/Sandra

Inne i vårt badrum har vi en bänkskiva och där brukar vi ha en hög med badhanddukar liggandes. På senare tid har dock den där badhanddukshögen varit utsatt för upprepade attacker.

 

Hon måste vara riktigt arbetsam eftersom en del av badhanddukarna är väldigt stora och Winnie är ganska liten. Badrummet ligger dessutom nästan längst ifrån soffan, så det är en liten bit att behöva gå. Detta verkar dock inte bekymra Winnie det minsta.

 

Inte verkar hon rädas trappor heller. När vi var hos mamma i somras släpade hon nämligen upp en sandal för hela långa trappan och gömde den i en tygbur. Det kan ju lätt bli snopet när en sandal plötsligt saknas och ens första tanke inte är att en katt kanske tagit den och gömt den någonstans, men med en Winnie i huset finns det alltid en som får spela rollen som huvudmisstänkt.

 

Tidigt imorse hördes det välbekanta ljudet av en kruka som far i backen. Även denna gång var det Winnie som var den skyldiga. Hon blev lite brydd av krasch-ljudet och sprang därför iväg och gömde sig, men så fort jag började plocka ihop skärvorna kom hon tillbaka.

 

 

Det som var bra var att:

 

- Winnie gjorde inte illa sig. (Inte Kumi eller Wilma heller för den delen)

- Det blev inget märke i golvet.

- Det var inte en av mina favoritkrukor som föll offer denna gång.

 

/Sandra

I går gick jag upp tidigt med Basse när han skulle till jobbet för att på något sätt försöka synka våra dygnsrytmer. Det kändes skönt och jag hade stora förhoppningar om att upprepa samma sak idag. Problemet var bara att när jag skulle gå upp så kom det en Winnie som bäddade, bökade och till slut somnade i en liten kurrande hög alldeles bredvid mig. Det var liksom kört. Allt blev på tok för mysigt och jag kom inte alls upp i den tid som jag hade tänkt mig.

Nu är jag i alla fall vaken och sitter redo att ta itu med lite plugg. Winnie är så klart med hon också.

 

 

/Sandra

 

 

/Sandra

 

/Sandra