Nu har vi varit hemma hos mamma sedan i onsdagskväll. Det har gått så bra med alla katterna. Kumi känner ju alla igen, men det verkar som att de även minns Winnie även fast det var fem månader sedan hon sist var hos mamma. Winnie och Charlie leker nästan hela tiden och mamma har ständigt jobb med att behöva städa upp efter alla deras påfund.

 

Kubiken är inte alls förtjust i andra honkatter. Hon fräser åt både Wilma och Kumi, så när Winnie hoppade upp i sängen bredvid Kubiken så trodde jag att Kubiken garanterat skulle protestera eftersom de inte setts på så länge. Till min förvåning så började Kubiken istället spinna och genast krypa närmare Winnie. Hon lade sig nära och höll fast Winnie med ena tassen för att kunna tvätta henne, så det mötet gick bättre än väntat.

 

Mamma har varit snäll och skickat filmer till mig. En film var på Kumi som satt på en byrå och den andra filmen var på Winnie som nyss hade vaknat. I dessa två filmer fanns det en gemensam nämnare - Elvis. Båda filmerna slutar nämligen med att Elvis försöker stjäla showen. Eller så vill han bara synas lite. Linslus är han i alla fall.

 

I går kom mamma och hämtade upp både Winnie och Kumi. De skulle båda till veterinären ute hos mamma. Winnie skulle kastreras och ID-märkas och Kumi skulle genomgå en undersökning då hon börjat kräkas ibland när hon äter. Detta har ju så klart gjort oss superoroliga och därför kändes det skönt att få henne undersökt.

 

Jag har varit så himla nojig den senaste tiden och fått för mig att Kumi varit döende i alla möjliga sjukdomar. Jag är så himla rädd att något ska hända henne att jag inte riktigt kunnat tänka klart. Har hon legat och sovit lite längre någon dag så har jag dragit slutsatser av det, lägger hon sig avskiljt får jag för mig att slutet är nära och kommer hon istället och lägger sig nära mig så går tankarna istället att "Jaha, nu söker hon extra närhet för att hon känner sig svag". Jamen ni hör ju hur det låter. En gång låg jag och Winnie i soffan och vilade. Då hörde jag hur Kumi började grymta konstigt inne i sovrummet. "Nu håller hon på att dö!", tänkte jag och kastade mig ur soffan och rusade, med Winnie i hasorna, in till Kumi. Det visade sig att hon bara låg och grymtade helt oskyldigt i sömnen.

 

Nu är i alla fall undersökningen gjord och ingen är förmodligen mer lättad än jag. Blodprover togs och de visade att hennes njur- och levervärden var jättefina. Munnen kollades och det såg bra ut där med. Nästan ingen tandsten alls. Hjärtat lät också bra, så Kumi mår tydligen prima, och till hennes försvar så har hon ju egentligen aldrig verkat sjuk. Det känns ändå bara så skönt att veta att allt är som det ska.

 

Att hon spyr kan bero på att hon fortfarande får för sig att hon måste hetsäta. Nu har hon ju lite konkurrens av Winnie om maten också och det känner hon kanske av. Hur som helst så ska vi försöka lösa det när hon kommer tillbaka hit och skulle kräkandet fortsätta så åker vi tillbaka och ser om det kan vara något annat.

 

Rolig händelse idag. Jag håller på dammsuger och kommit till vardagsrummet. Katterna som inte är så förtjusta i dammsugaren förflyttar sig lite skyggt mellan rummen för att slippa dammsugaren.
Åter till vardagsrummet, jag kommer in där med slangen och noterar att Wilma ligger på en stol under bordet.
Säger med en liten ursäktande röst 
- sorry Wilma men jag måste verkligen dammsuga här inne.
Så sätter jag igång och noterar att Wilma faktiskt ligger kvar. Efter en stund knäpper jag av och ser att hon fortfarande ligger kvar på stolen.
Men !!! mår hon inte bra eller ?? Går fram för att kolla läget och inser att det är ett kaninskinn som ligger på stolen. Av Wilma finns det inte spår av. 
Jag har alltså gått och pratat och ursäktat mig till ett kaninskinn !!

Nu har jag inte varit hemma och hälsat på sedan i julas. Men om två veckor så ska jag äntligen få träffa...

 

Imorse var Winnie på ett riktigt terroriserande humör. Först var det Basses fötter som skulle attackeras. Till slut fick han nog och Winnie blev utstängd från sovrummet då hon inte kunde låta bli att tassa till eller bita på allt som råkade röra sig.

 

Hon höll sig lugn ett litet tag, men satte strax igång med att krafsa på dörren à la Kubik-style. Det var nästan läskigt att höra hur hon krafsade på exakt samma sätt som sin mor. Efter någon timme gick jag upp för att hon inte skulle känna sig så ensam. Då somnade hon inom några minuter helt utslagen på soffan. När hon blir så där trött brukar jag bära in henne till Basse. Sen ligger de där och sover så nöjt bredvid varandra medan jag och Kumi får lite lite lugn och ro.

 

/Sandra

Vi har en fight här hemma charlie och jag, fighten handlar om garnets vara eller icke vara i korgen.
Känner att jag sakta men säkert håller på att förlora kampen men än har jag inte gett upp. Jag tycker om att ha min stora fina korg full med garner. Har haft den i stora rummet men det gick inte så nu står den i ett hörn vid min säng med en filt över. Hur snyggt och roligt är det ?
Idag när jag kom hem väntade en överraskning, filten var borta och 5 nystan också !!!!
Finns bara en som är skyldig. Ett litet avslöjande fanns dock...såg lite garnludd vid min säng.
Hm.. efter att ha hämtat ficklampan och ner på knä så !! jo mycket riktigt, 5 upprivna nystan i en stor härva mitt under sängen. Efter mycket stånk så fick jag fram dom och har nu lite annorlunda garn, dom är nämligen melerade med damm. Undrar hur den mössan kommer att bli, extra fodrad kanske.
Och som jag skrev, såg inte när det hände men 100% säker på att det är Charlie garanterad ivrigt påhejjad av Elvis och Boris som alltid är med på allt som betraktare då förstås.

 

Igår råkade jag trilla över lite bilder från när Boris var liten. Jag kan knappt tro att det är samma katt. På något sätt känns det som att Boris var hos mamma i någon dag och sedan blev vuxen. Kan ju kanske ha och göra med att jag faktiskt inte var och hälsade på så ofta och att han därmed hann växa på sig rejält mellan besöken.

Enligt bilderna så hade han i alla fall en period då han faktiskt var liten och redan på den tiden var han av den snokande sorten som skulle vara med precis överallt.

 

 

/Sandra

Att sitta vid skrivbordet och tentaplugga när katterna ligger och har det såhär mysigt är inte lätt. Jag vill ju inget hellre än att slå igen böckerna och lägga mig bredvid dem...

 

 

/Sandra

Elvis är en katt som inte är som dom andra katterna här hemma. Han älskar nämligen att bli buren, och då helst sitta på armen som en liten bebis.
Bäst är det i Jockes famn, där är han så ofta så han är som en accessoar. Han ingår liksom i jockes famn.
I kväll var det dock Stefan som gällde, hade inte han blivit nedsläppt så hade han nog aldrig velat därifrån. Det ser så roligt ut när man bär omkring på honom....

/kina

Winnie älskar vantar och för några dagar sedan råkade en av mina trilla ner från hatthyllan. Hon var snabbt på plats och sedan fick sig vanten en rejäl åktur runt hela lägenheten. Hon avslutade med att gömma den under soffan. Det är för övrigt där hon gömmer alla sina grejer, så om vi saknar något så vet vi var vi ska leta.

 

 

 

/Sandra

I dag är det första mars och det innebär att vi får vända blad i kattkalendern. Så nu säger vi...