När Winnie kom hit så innebar det att det var dags för Wilma att flytta hem till mamma igen. Det känns alltid lite tråkigt att låta henne åka. Dels för att hon trivs så bra hos oss och dels för att jag vet att hon tycker det är lite jobbigt med Boris och Elvis hemma hos mamma. Hade vi bara haft lite mer plats så hade jag inte haft något emot att ha henne här på heltid. Om några år när jag och Basse förhoppningsvis har en större lägenhet så kommer hon troligen få göra besök av det längre slaget. Vi tycker ju så himla mycket om henne!