För några dagar sedan köpte vi hem katternas favoritmat. Båda blev överlyckliga och verkade känna stor tacksamhet över att slippa den billiga varianten som jag försökte bli av med.


Dagen efter inköpet kom Wilma och strök sig mot mina ben samtidigt som hon tittade bort mot matskålarna. Jag förstod först inte vad hon ville, för jag hade ju nyss hällt upp mat. Det visade sig att Kumi hade länsat samtliga skålar. Jag hällde upp mat till Wilma som omsorgsfullt började äta.

Jag satte mig sedan vid skrivbordet och började fundera på en matteuppgift. Det trivsamma knaprandet från Wilma kändes rofyllt. Efter en stund kom jag på mig själv med att känna hur en stressande känsla hade smugit sig på. Jag märkte även att knaprandet hade ökat och att det lät mer eller mindre maniskt. Jag snurrade runt stolen och fick se att Wilma hade blivit utbytt.


Kumi måste vara bottenlös...

Vi försöker ge dem på olika håll i vanliga fall, så vi kan ha lite kontroll över deras matintag, för Kumi slutar aldrig äta om hon ges den möjligheten.

/Sandra