Ibland händer det så oväntade saker. I dag blev jag till exempel väckt av att det brakade till vid fönstret som vår säng står vid. Kort därefter hörde jag hur någon jamade. Jag blev lite förbryllad för jag hörde ju genast att det varken var Charlie, Kubiken eller Kalle, men ändå lät ljudet där utifrån så otroligt bekant. Jag skyndade mig upp och ut och gissa om jag blev förvånad när jag fann Kumi sittandes på trappan.

 

Det visade sig senare att hon måste ha råkat smitit ut tidigare på dagen när morfar gjorde rent kattlådan. Förmodligen hade hon varit ute i flera timmar och sedan bestämt sig för att det var dags att gå in igen. Kumi verkade inte vara det minsta bekymrad över sitt äventyr. Hon var hur lugn som helst och var mest ute efter att få matnär hon kom in igen. Hon var alldeles varm i pälsen så jag gissar på att hon hade legat ute i solen någonstans och slappat.

 

Nu i efterhand har jag ju såklart inte kunnat låta bli att tänka på allt som hade kunnat hända. Hon hade ju kunnat bli påkörd eller sprungit i väg och blivit mycket svårfunnen. Jag är så glad över att det inte hände något tokigt. Sen kan jag inte låta bli att vara lite nyfiken på hur hon visste exakt vilket fönster på huset som var mitt och Basses. Jag vaknade ju av braket som blev när hon försökte hoppa upp till vårt fönster och sedan ramlade ner. Hon kanske hörde oss på något sätt?

 

Fina lilla kloka katt!